Ekonomianalys: ”Om Malmö FF är Bayern München är AIK Dortmund”

MFF gjorde en stor förlust under coronasäsongen 2020.
Vi ställde frågor till Anders Norlen, energimarknadsanalytiker och fotbollsekonomiexpert, för att få en bättre bild av klubbens finanser.

Det här är den andra expertanalysen om Malmö FF:s ekonomi. Den första läser du här!

Malmö backade nästan 50 miljoner kronor under 2020. En historiskt stor förlust. Var det så illa som det låter?

Ja och nej. Det tydliggör att MFF har absolut störst kostnadskostym av de allsvenska klubbarna, men också att man har så pass mycket underhudsfett att man kan ta en smäll på kinden utan att det gör någon avgörande skillnad från ett år till ett annat.

Ledningen har tidigare pratat om att man jobbar i treårscykler (en normal kontraktscykel) vilket gör att man delvis kan anpassa den kostymen över tid. Malmö har lyxen av att ha en balansräkning solid nog att möjliggöra det.

Så absolut en väckarklocka, men ingenting som bör ändra den strategiska riktningen för MFF.

Vad sticker ut i rapporten?

Kanske tydliggörandet av det sänke som sidoverksamheterna – restaurang/hospitality och fastighetsbolaget (station) – faktiskt är ett år som detta.

Handlar i grund och botten om två saker: risk och driften av rörelserna.

Med risk menar jag att när beläggningen av en väldigt stor och dyr tillgång som en fotbollsarena är nära nog noll under året, så blir kostnaderna per utebliven åskådare extremt blottlagda. Där konkurrenterna som är hyresgäster (Gnaget, Djurgården, Bajen, IFK Göteborg) landar i att betala en grundhyra men slipper kostnaderna för arrangemangen, så blir den som sitter med Svarte Petter respektive fastighetsägare. I Malmös fall är det föreningen som är fastighetsägaren, med allt vad det innebär i termer av att ta de kostnaderna själva.

Driften handlar om att MFF ökade sin operationella risk med övertagandet av serveringsställen, restaurang etc inför säsongen 2019. Första året hade man svårt att få snurr på detta (=få sidorörelsen att leverera ett positivt bidrag till fotbollsverksamheten) men under 2020 är det av naturliga skäl en typ av verksamhet som inte genererar något positivt bidrag.

Vad imponerar mest?

Att man lyckas hantera sitt rörelsekapital så man konserverar sin likviditetsposition, plus att man givetvis ändå gick och vann Allsvenskan. Det är trots allt målet med verksamheten.

Vad oroar mest?

Som de själva skriver: de löpande kostnaderna ett år utan betydande spelarförsäljningar eller Europaspel är (för?) stora. Man är beroende av kontinuerliga framgångar i både Europaspelet och på transfermarknaden för att bibehålla sin position då de fasta kostnaderna som kommer med stadion är betydande.

Vad kan man läsa ut av klubbens agerande på transfermarknaden?

Man sålde spelare för totalt 24.9m 2020 och investerade totalt 10m i nya kontrakt – plus att man även betalade 6.1m för inlåning av spelare under året (IKT). Transfernettot (spelarförsäljningar minus avskrivningar spelarkontrakt minus agentarvoden) landade runt nollan.

Värt att notera är att MFF investerat totalt 133m i köp av spelarkontrakt över de senaste fem åren (2016-20), givetvis överlägset mest i Allsvenskan. Man har sedan sålt kontakt för totalt 193m och efteravdrag för agentkostnader har man ett transfernetto på runt 45m över de fem åren.

Hur ligger MFF till lönemässigt i en allsvensk jämförelse?

Moderföreningen hade personalkostnader 2020 på 148m, varav 100m är löner till uppskattningsvis 87 heltidsanställda. AIK Fotboll AB hade personalkostnader 2020 på 79m, IFK Norrköping (moderföreningen) på 61m så ja – man ligger en bra bit före konkurrenterna.

Hur stort är det ekonomiska försprånget till de närmaste konkurrenterna?

Betydande.

Rörelseintäkterna (ex transfers) är mellan 70% (AIK) och 180% (IFK Norrköping) högre än konkurrenterna som ska utmana bakom. Det säger sig självt att detta frigör mer löneutrymme vilket i förlängningen gör att man kan rekrytera bättre spelare.

För att använda en internationell jämförelse: om MFF är Bayern Munchen så är AIK Borussia Dortmund och Norrköping West Ham.